Måste man följa vår arvsrätt?

Sverige har arvsrätt och detta innebär att vi följer en särskild ordning då arvet efter en avliden ska fördelas mellan de släktingar och bekanta som finns kvar i livet. Vi har arvsrätt för att i så stor grad som möjligt undvika missförstånd och konflikter – även om dessa problem naturligtvis ändå kan förekomma då någon avlider. Folk känner sig ofta åsidosatta och negligerade då det handlar om sin egen rätt till ett arv och detta alltså trots att vi har en arvsrätt att följa och det är också detta som kan leda till bittra och infekterade konflikter mellan familjemedlemmar.

Kan man då undvika att dessa konflikter uppstår? Ja, ett sätt är ju att man, helt enkelt, följer och accepterar den givna arvsrätt vi har och detta även om man själv tycker sig ha haft en speciell relation med den avlidne och därmed är berättigad till en större del av arvet. Ett annat sätt – och detta gäller den avlidne och dennes ansvar – är att ha ett skrivet testamente klart den dagen man dör.

Detta kan nämligen sätta sig över den svenska arvsrätten och och detta är särskilt bra vid exempelvis en samborelation. Är man sambo – och oavsett om det handlar om tjugo, tio eller två år – så kan nämligen vår arvsrätt te sig lite orättvist och det kan vara så att man enligt den står ganska långt bak i kön då arvet ska fördelas och här kan alltså ett skrivet testamente vara räddningen om man vill att sin sambo ska få ta del av det man har skrapat ihop.

Här talar vi alltså om det du själv har tjänat – det gemensamma som möbler och annat blir ju även ditt och detta oavsett alltså hur vår arvsrätt ser ut. Det kan alltså vara en god idé att skriva bådas namn på kontraktet vid exempelvis ett bil- eller ett husköp om man är sambo och detta gör man alltså då för att det inte ska bli något strul den dagen någon avlider. Alltså – skrivet testamente och gemensamma namn på kontrakt är det som kan underlätta för sambos och stå över den arvsrätt vi har i Sverige.

Kan vi dela arvet utan arvsrätt?

Det finns naturligtvis fall där vår arvsrätt kan åsidosättas och detta kan ju vara då familjen, de bekanta och släktingar som finns kvar bestämmer sig för att dela arvet utan någon extern hjälp. Det finns ju många exempel där man gör en fin ceremoni av hela processen och exempelvis drar lott om kvarlåtenskapen och delar den lika och utan inblandning av denna arvsrätt. Detta är dock ganska ovanligt och det krävs verkligen att familjen i fråga sätter prestige och sin egen rätt åt sidan för att detta ska fungera.

Man ska ju veta att vår arvsrätt trots allt finns där för att underlätta och inte är något som finns där för att sabotera elelr för att jävlas med någon – det är helt enkelt ett sätt att använda sig av för att undvika konflikter. Man ska alltså se vår arvsrätt som ett hjälpmedel och inte som ett hinder.